tisdag 31 maj 2011

när man stänger en dörr, så öppnas en annan

jag har kommit på en sak, ingen där hemma (förutom mina allra närmaste vänner) vet vad jag pysslar med om dagarna. men en snabb liten update da. jag sökte alltså jobb på urban, en street butik som skulle öppna på en galleria lite utanför stan, men jag fick det inte. jag fick dock någonting så mycket bättre, nämligen 80% på urban mitt i stan. jag jobbar alltså just nu i en butik där vi säljer skor i tusen olika märken, klockor, jeans och överdelar. det skiljer sig rätt mycket från carlings eftersom det är en ren street butik med massa externa märken och eftersom skor är vår största inkomstkälla så är det en hel del saker att lära sig. jag trivs dock som fina fisken i vattnet och älskar varenda dag på jobbet. jag är alltså biträdande butikschef och skoansvarig på den butiken och för stunden så kunde det faktiskt inte bli så mycket bättre.

tisdag 24 maj 2011

sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead

ibland är det bara väldigt svårt att förstå sig på världen och allt vad det innebär. det är svårt att räcka till i alla relationer som man har byggt upp att man någon gång faktiskt ställer sig frågan om det är värt det? såklart är det värt det, alla gånger om, varenda dag, hela tiden. men när man inte får det man tycker att man förtjänar så tappar man energi, man tappar tron på vänskap vilket ofta leder till smärta. att tvivla på vänskap, det gör ont. att tvivla på betydelse och kärlek, gör ännu ondare men att bli besviken, det gör ondast. jag önskar av hela mitt hjärta att jag alltid kunde räcka till, att jag alltid kunde vara där för dom som behöver mig, att jag alltid hade möjligheten att dela skratt, gråt och smärta med mina närmaste. men jag önskar lika mycket att alla dem kunde finnas där för mig för jag behöver det lika mycket. man kan dock inte få allt man vill ha, man kan heller aldrig bli nöjd om man förväntar sig ett mirakel men det enda som faktiskt skulle förgylla mina dagar hade varit om alla människor, i hela världen vågade visa kärlek, öppet. som något fint och värdefullt, som någonting som aldrig aldrig kan gå sönder. för kärlek, vänskap, relationer, allt som har betydelse är som blommor, som då och då behöver vattnas för att veta att just den lilla blomman, just den röda rosen, är viktig.

för dig.

torsdag 19 maj 2011

vi kommer alltid ha oss själva

att komma någonstans i livet, vad innebär egentligen det? är det när man har flyttat hemifrån för första gången, är det när man fått sitt dröm jobb eller är det så enkelt när man inser att man har kommit långt med sig själv? för mig handlar det iallafall om att komma någonstans med sig själv, för mig handlar det om att våga utvecklas, vilja utvecklas och framför allt göra det. många skulle säkert sagt; linnea, du har ju gjort någonting med ditt liv iallafall, du har flyttat, fått ett nytt jobb, träffat nya vänner och så vidare. men vadå? jag skulle aldrig kunnat göra detta om jag först och främst inte kommit långt med mig själv. jag skulle aldrig varit där jag är idag, om det inte hade varit för att jag inte ville själv, jag skulle aldrig vågat ta dom avgörande valen om det inte hade varit för att jag trodde att det var bäst för min egen skull och jag skulle framför allt inte träffat så mycket nya människor om det inte hade varit för att jag haft modet till att bju på mig själv. i grund och botten handlar allting bara om sig själv, det är sinnessjukt skrämmande när man tänker på det och det är väldigt jobbigt när man inser att man alltid måste vara vän med sig själv. när man har fått det klart för sig själv, att man vad som än händer, vart man än befinner sig i livet, om man ligger i fosterställning på golvet eller om man dricker en öl i solnedgången på någon paradis ö så har man alltid sig själv. man måste våga älska sig själv, man måste våga se sina brister, man måste vilja utvecklas och man måste vilja vara något. för, hur man än vrider och vänder på det så är man viktigt, man gör skillnad i människors liv och man har betydelse. det handlar bara om att våga tro på det och komma ihåg att - vi kommer alltid ha oss själva