söndag 30 oktober 2011

vi testar igen, igen och igen

jaha, nu hade jag väl tänkt att börja med det här igen för min kära familj tjatar så mycket om det hela tiden. så, vad gör jag nu förtiden? jag jobbar som sagt på Urban som 100% och allting går verkligen hur bra som helst. jag trivs på jobbet, har fantastiska arbetskamrater och allting är egentligen på topp. eller? ah, saken är väl den att jag börjar bli otroligt less generellt på Trondheim och det känns som att jag "kan" det nu. tanken är dock inte att göra någonting åt det nu utan bara kämpa på och tjäna lite pengar. för, nu ska ni få höra. min plan är att flytta hem till sommaren, jobba på älskade hatthyllan som jag för övrigt saknar så sjukt mycket och sen flytta till Australien hösten 2012. fett säger jag, vad säger du? puss nu

måndag 29 augusti 2011

heart skipped a beat

vad innebär egentligen att känna någonting för någon annan? vad är det i kroppen som säger att nu, nu tycker jag om den här personen mer än bara vän. hur ska man känna det, hur ska man kunna skilja på känslorna och när är det rätt tid att berätta vad man känner? och attraktion, vad betyder det? är det när man bara måste ha personen i säng, är det när man fallit för ett par stora blå ögon, ett leende som smittar av sig eller för en personlighet? det är så svårt sånt där, att hitta det där ordet som förklarar ett sånt stort begrepp som känslor. vad är som får människor att känna någonting för just den där personen, vad är det som driver människor att utsätta sitt hjärta för någonting som i längden, eller kanske direkt skapar smärta och frågetecken. jag är medveten om att människor kommer och går i sitt liv, vissa lämnar fotspår, vissa förblir speciella medan andra bara kommer in och så går ut. men dom där personerna, dom där som verkligen lämnar någonting, som sätter sig på näthinnan, som stannar i ens tankar och som får hjärtat att klappa två gånger istället för en, vad gör man med dom? jag antar att man får bestämma själv, man måste nog bestämma själv, ta ett val som kanske påverkar en positivt eller helt enkelt ett val som gör hjärtat ledsen. men om man försöker se det från båda sidorna så har man egentligen ingenting att förlora. bara sitt eget hjärta eller att vinna någon annans. det kanske är värt det, vem vet?

tisdag 31 maj 2011

när man stänger en dörr, så öppnas en annan

jag har kommit på en sak, ingen där hemma (förutom mina allra närmaste vänner) vet vad jag pysslar med om dagarna. men en snabb liten update da. jag sökte alltså jobb på urban, en street butik som skulle öppna på en galleria lite utanför stan, men jag fick det inte. jag fick dock någonting så mycket bättre, nämligen 80% på urban mitt i stan. jag jobbar alltså just nu i en butik där vi säljer skor i tusen olika märken, klockor, jeans och överdelar. det skiljer sig rätt mycket från carlings eftersom det är en ren street butik med massa externa märken och eftersom skor är vår största inkomstkälla så är det en hel del saker att lära sig. jag trivs dock som fina fisken i vattnet och älskar varenda dag på jobbet. jag är alltså biträdande butikschef och skoansvarig på den butiken och för stunden så kunde det faktiskt inte bli så mycket bättre.

tisdag 24 maj 2011

sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead

ibland är det bara väldigt svårt att förstå sig på världen och allt vad det innebär. det är svårt att räcka till i alla relationer som man har byggt upp att man någon gång faktiskt ställer sig frågan om det är värt det? såklart är det värt det, alla gånger om, varenda dag, hela tiden. men när man inte får det man tycker att man förtjänar så tappar man energi, man tappar tron på vänskap vilket ofta leder till smärta. att tvivla på vänskap, det gör ont. att tvivla på betydelse och kärlek, gör ännu ondare men att bli besviken, det gör ondast. jag önskar av hela mitt hjärta att jag alltid kunde räcka till, att jag alltid kunde vara där för dom som behöver mig, att jag alltid hade möjligheten att dela skratt, gråt och smärta med mina närmaste. men jag önskar lika mycket att alla dem kunde finnas där för mig för jag behöver det lika mycket. man kan dock inte få allt man vill ha, man kan heller aldrig bli nöjd om man förväntar sig ett mirakel men det enda som faktiskt skulle förgylla mina dagar hade varit om alla människor, i hela världen vågade visa kärlek, öppet. som något fint och värdefullt, som någonting som aldrig aldrig kan gå sönder. för kärlek, vänskap, relationer, allt som har betydelse är som blommor, som då och då behöver vattnas för att veta att just den lilla blomman, just den röda rosen, är viktig.

för dig.

torsdag 19 maj 2011

vi kommer alltid ha oss själva

att komma någonstans i livet, vad innebär egentligen det? är det när man har flyttat hemifrån för första gången, är det när man fått sitt dröm jobb eller är det så enkelt när man inser att man har kommit långt med sig själv? för mig handlar det iallafall om att komma någonstans med sig själv, för mig handlar det om att våga utvecklas, vilja utvecklas och framför allt göra det. många skulle säkert sagt; linnea, du har ju gjort någonting med ditt liv iallafall, du har flyttat, fått ett nytt jobb, träffat nya vänner och så vidare. men vadå? jag skulle aldrig kunnat göra detta om jag först och främst inte kommit långt med mig själv. jag skulle aldrig varit där jag är idag, om det inte hade varit för att jag inte ville själv, jag skulle aldrig vågat ta dom avgörande valen om det inte hade varit för att jag trodde att det var bäst för min egen skull och jag skulle framför allt inte träffat så mycket nya människor om det inte hade varit för att jag haft modet till att bju på mig själv. i grund och botten handlar allting bara om sig själv, det är sinnessjukt skrämmande när man tänker på det och det är väldigt jobbigt när man inser att man alltid måste vara vän med sig själv. när man har fått det klart för sig själv, att man vad som än händer, vart man än befinner sig i livet, om man ligger i fosterställning på golvet eller om man dricker en öl i solnedgången på någon paradis ö så har man alltid sig själv. man måste våga älska sig själv, man måste våga se sina brister, man måste vilja utvecklas och man måste vilja vara något. för, hur man än vrider och vänder på det så är man viktigt, man gör skillnad i människors liv och man har betydelse. det handlar bara om att våga tro på det och komma ihåg att - vi kommer alltid ha oss själva

torsdag 24 mars 2011

sagan om trondheim

alla ni där hemma som jag inte har hunnit prata med undrar säkert hur jag mår, hur jag har det och hur allting känns. så för att reda ut lite frågetecken så ska jag nu berätta en lycklig historia. för det första så har jag helt seriöst aldrig varit så glad som jag är idag. trondheim är allting jag hade vågat hoppas på och lite till. jag bor i en helt fantastisk lägenhet mitt i staden, jag bor tillsammans med en underbar tjej och ja, vad mer behöver jag säga? jag slutar på Carlings om 8 dagar och självklart känns det lite vemodigt men egentligen inte eftersom jag befinner mig i livet, på exakt den plats jag vill befinna mig på just nu. jag har förresten varit på intervju idag och skulle jag få det skulle en dröm gå i uppfyllelse, så håll tummarna för mig är ni gulliga. så, lite uppdaterad hoppas jag att ni blev och det går absolut ingen nöd på mig

att dansa men att inte dansa vidare

det är konstigt sånt där, kärlek. det är omöjligt att förstå sig på och det är slöseri med tid att förstå sig på den andra personen. det går aldrig att förklara heller, hur det känns, varför det känns och vart i kroppen det känns. egentligen handlar allting bara om ett spel, ett katt-och-råtta-lek och är man råttan i leken så är man dömd att misslyckas. men av någon anledning så måste man bara spela med. man försöker iallafall att spela med så gott man kan, spela svår, vara kostbar och framför allt intressant. men kärlek gör en konstig, kärlek får en att agera annorlunda, det får liksom en att tappa förståndet helt och hållet, ibland. jag har bara insett att är man glad i någon så måste man acceptera det, man måste lägga stoltheten åt sidan och agera, för att på så sätt få ett ja eller nej. ett nej är jobbigt, ja men det är tio gånger bättre än att gå runt och undra. det är jobbigt att erkänna det, att faktiskt tillåta sig själv att vara intresserad av någon, men jag just nu så är jag så illa tvungen att göra det. fuck, jag förlorade

måndag 7 mars 2011

hej mamma och pappa

ni är världens bästa och jag älskar er så oerhört mycket. men jag har funderat lite på vad jag vill ha i inflyttningspresent och det enda som passar in i min nya lägenhet är.....

3 flaskor vitt vin
2 rödvin
1 rosé
1 champagne
och en stock snus

bra va? :D

söndag 6 mars 2011

här kommer lyckan (la la la) för hundar som oss. här kommer lyckan (la la la) för hundar som oss

just nu jobbar jag röven av mig själv, när jag skriver det så tänker ni säkert - slit inte ut dig linnea. jag lovar att jag inte kommer slita ut mig själv, jag jobbar just nu så sinnessjukt mycket för att jag vill lämna butiken fläckfri, jag vill att nästa butikschef ska få börja på ett tomt Aa ark för det förtjänar den person. även om jag absolut inte gillar det så tänker jag så här när jag vaknar "det här kommer bli en bra dag och den blir vad jag gör den till" och det blir den också. jag har så mycket roligt att se fram emot, om 6 dagar kommer mamma och pappa hit, om exakt 1 vecka flyttar jag till trondheim, om 13 dagar har vi inflyttningsfest, om 20 dagar lämnar jag carlings bakom mig och om 28 dagar fyller jag år. livet är fullt av överraskningar, livet är fullt av spänning, kärlek, lycka, sorg. det är som en känslomässig berg-och-dal-bana och hoppar man inte på tåget och följer med, då får man skylla sig själv.

goodbye sad songs,

jag vet inte riktigt vad det är med mig nu förtiden, vad som har fått mig att faktiskt känna så här och hur man uttrycker allting jag har inom mig. det enda jag vet är i allafall att jag är så otroligt lycklig, till och med lycklig med ett stort L. det är som att det är en clown som gör roliga miner framför mig hela tiden, vart jag än går för jag kan aldrig sluta le, jag vill aldrig sluta le. jag är så sinnessjukt glad och för första gången är jag det på mina egna ben. jag står med båda fötterna på jorden och jag står stadigt, tror inte ens en orkan skulle kunna blåsa omkull mig heller. det känns som att jag spelar fotboll mot livet, och jag gör mål, efter mål, efter mål hela tiden, jag vinner och utklassar livet. jag står högst upp på prispallen och tänker, det här är bara min förtjänst att jag står här och det är det tamefan också. jag har bara mig själv att tacka och tacka mig själv, det gör jag varenda dag.

förstår ni hur det känns? som sagt, det är svårt att förklara

tisdag 1 mars 2011

förãndras, förändras aldrig..

hur sammanfattar man den här helgen hemma i övik då? hur kan det få plats så mycket kärlek i en och samma stad? jag kan fan aldrig sluta förvånas över hur fantastiska vänner jag har, hur sinnessjukt roligt vi har tillsammans och hur mycket vi älskar varandra. övik kommer alltid vara övik, övik kommer alltid vara hemma och övik kommer alltid betyda trygghet. jag hade en helt underbar helg, jag hann med att träffa dom flesta som jag ville, jag hann pussa på min lillasyster som är den finaste prinsessan jag har. jag hann umgås med dom fina, jag hann träffa min släkt och jag hann göra så mycket på så kort tid. största frågan är väl hur det känns att vara tillbaka? helt ärligt så känns det väldig konstigt men samtidigt bra, det känns som.. äh, det går inte att förklara. jag säger bara som håkan så fint säger "förändras, förändras aldrig" allt som övik innebär, det kommer alltid vara mitt och det är jag så stolt över. jag älskar alla människor i mitt liv, så förbannat jävla mycket.

tisdag 22 februari 2011

borta bra men hemma är bäst

imorgon åker jag hem till underbara örnsköldsvik, imorgon åker jag hem till alla mina fantastiska vänner och imorgon åker jag hem till min älskade mamma och pappa. klockan 1428 står jag redo på tågstationen med katten i ena handen och resväskan i den andra som först tar mig till trondheim, sen blir det tåg trondheim - sundsvall och sen bil från sundsvall. jobbigt lång resa, men ack så värt det.

ALLT SOM FINNS HEMMA I ÖRNSKÖLDSVIK ÄR SAKNAT!
och både fredag och lördag slår jag och mina fina klackarna i taket,
vi har så mycket att ta igen

måndag 14 februari 2011

det är med ren lättnad jag skriver det här

jag kommer hem i slutet av februari, antingen 22a eller 23e.


SNART SES VI

söndag 13 februari 2011

hjärta till dig

måste även passa på att ge pappa en tanke idag. jag tänker på dig och hoppas att allting kommer lösa sig till det absolut bästa. vad du än gör, gör inte som du tidigare har gjort. jag älskar dig

mammas dag

idag är det morsdag och jag får inte vara nära mamma, det suger. igår pratade jag med henne i 1,5 timme och jag slutar aldrig förvånas hur fantastisk hon faktiskt är. hon kan få mig att le, när jag helst av allt bara vill gråta, hon får mig att vilja leva när jag helst av allt bara vill dö och hon får mig att se ljuset när allting är mörkt. jag har sagt det förut men jag säger det igen, min mamma är min idol och när jag blir stor så vill jag bli precis som henne. <3 jag älskar dig!

tisdag 8 februari 2011

jag saknar något jag inte längre har, en trygghet

förhållande i 3 år, en och samma kille i nästan 4, hopplöst förälskad, kärlek vid första ögonkastet och ordet älska var för litet. till att avsluta det, vara ensam, inte ha någon, och släppa taget om tryggheten. det är en fruktansvärd omställning, det är jobbigt och det är framför allt tråkigt att det faktiskt kan bli så. jag saknar att ha någon, att ringa någon, att luta huvudet mot någon, att älska och att älskas. idag är en sån dag helt enkelt men jag accepterar det, bara att finna sig i nuet och lägga tankarna på allting annat underbart i livet. men jag saknar det, just idag.

måndag 7 februari 2011

våga vinna, men ändå förlora

att träffa nya människor innebär en stor risk, du måste öppna dig och faktiskt tillåta personen i fråga att lära känna dig och när du träffar nya människor som lämnar ett rejält avtryck efter bara första intrycket blir du blödig. du kämpar, du gör ditt yttersta och försöker visa din bästa sida för du vill ju så himla gärna att den personen också ska tycka om dig. du blir lite fnittrig i kroppen av tanken på personen men slår snabbt bort den får du vet ju faktiskt inte hur den andra personen uppfattar dig. därför försöker du, du gör verkligen ditt yttersta, och försöker ibland lite för mycket. du öppnar dig, hoppas och vill tro att personen faktiskt vill dig väl. men du är inte säker, han/hon är oförutsägbar, svår och du känner egentligen inte den personen. men det har gått så långt att du vill ha mer, du måste ha mer. hon/han träffade dig rakt i hjärtat, personen fick dig att faktiskt öppna dörren till ditt hjärta. men till vilken nytta gör du det här? ja, du vill att personen ska tycka om dig, men hon/han tar ditt hjärta, stampar på det och lämnar det längs vägen, utan att egentligen bry sig i överhuvudtaget. du tänker, vad gjorde jag för fel? varför blev det såhär och det viktigaste frågan är nog, hur blev det så här? du beskyller dig själv, du var naiv, hade för stora hopp, förväntningar, osv. din självkänsla går utför, ditt självförtroende får sig en törn och allting kan faktiskt kännas hopplöst. men kanske har personen inte fått samma intryck av dig? kanske tillåter personen inte dig att lära känna hon/han, av samma enkla anledning att den personen också blir blödig. eller så är det bara så att personen är en jävla idiot, utan hjärta, utan känsla och utan sympati. men, du vill inte tro det, du övertalar dig själv till att inte tro det, för första intrycket du fick av personen var ju faktiskt helt, underbart.

att vilja växa och att faktiskt göra det

vem är huvudperson i ditt liv? är det den där personen som fått dig att må bra, som fått dig att le och som fått dig att orka vidare varenda jobbig dag? är det din vän som alltid funnits där för dig, som hållit i ett paraply över ditt huvud när det regnat och som spenderat timmar på krogens toalett när du för fjärde helgen irad druckit för mycket alkohol? eller är det din mamma, som har lärt dig att gå, som hämtat dig sent på nätterna när du varit för liten för både moped och bil och som varit din förebild sen dagen du bestämde dig för att se världen för första gången? det är en enkel tanke och en väldig lockande, att faktiskt överföra ansvaret på människor i din omgivning hade varit så enkelt och skönt. men människor kommer och går i ditt liv, så vem är det egentligen som består? jo, den dagen du har lärt dig att det är endast du själv som är huvudrollen i ditt liv så har du kommit långt, det är bara du som kan ta dom avgörande valen och det är faktiskt bara du som har hela ansvaret. hur svårt det än känns att vinna kampen, hur svårt det än känns att kliva upp klockan 07.00 på morgonen när du endast sovit några få timmar och hur svårt det än känns att göra ett val, som du vet kommer att påverka din framtid så måste du göra det. du måste ta kontrollen över ditt liv, för det är du som ska leva livet och inte livet som ska leva med dig, du är så illa tvungen att iallafall försöka stå på egna ben. för när personer vänt dig ryggen, när dom kommit in i ditt liv och lämnat så djupa spår i både hjärta och själ så är det faktiskt bara du som bestämmer hur mycket det ska få påverka dig, hur långt du ska falla och om det ens är värt det? människor finns runt omkring dig för att stötta dig, för att du ska ha någon att luta dig mot när natten tränger sig på och när sorgen i ditt hjärta är för stor för ditt eget bästa. dom finns där för dig, för att dom tycker att du förtjänar allt och lite till, för att dom tycker att du är en fantastisk människa och för att dom vill hjälpa dig. men, längs vägen får du inte glömma ditt eget värde, vare sig du vill eller inte så måste du faktiskt växa upp, inse att du är underbar och att du har kontrollen. och ju snabbare du gör det, desto bättre gör det dig. i längden

fredag 4 februari 2011

DON´T LOOK BACK IN ANGER

en sak till

jag måste bara tillägga att livet verkligen är fyllt av överraskningar. det går aldrig att förutse vad som kommer att ske utan det handlar bara om att ta dagen som den kommer och göra det bästa av situationen. idag är den första dagen jag äter, den första dagen som jag har ro i kroppen och vet ni vad jag tycker att det symboliserar? jo, att jag har gjort rätt val. det känns som att 239131 stenar har lättat både från mitt hjärta och mina axlar och helt plötsligt ser jag ljuset i tunneln. jag kommer att ta livet med storm, det vet jag!

vacka trondheim

håll i hatten

som ni vet har jag varit med om en hel saker som egentligen bara har gjort mig gott, i längden. jag har bland annat lärt mig att ens hälsa alltid ska gå i första hand, att man måste lyssna på sig själv och ställa sig frågan, är det här värt det? mina tre månader i steinkjer har inte varit någon lek, den senaste månaden har varit fruktansvärt jobbig. den här platsen har alltså påverkat min hälsa vilket har resulterat i att jag inte har ätit, inte sovit och bara legat i soffan utan energi och motivation. att komma till den här staden, alldeles ensam och bli butikschef visade sig vara svårare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. jag känner inte någon utan lever endast för jobbet, vilket inte längre är värt det! jag har bestämt mig för att lyssna på mig, fråga mig själv hur jag mår och om jag orkar stå emot känslan i kroppen. svaret är nej! jag vill inte att någon ska tro att jag ger upp, för det gör jag inte. jag väljer bara en annan väg i livet, jag väljer att leva, må bra och ha kul som 20 år istället för att leva för ett jobb. att leva för ett jobb och ta sådana val som jag nu har gjort kommer jag behöva göra fler gånger i livet, men inte nu, nu när jag är ung. jag har alltså bestämt mig för att flytta till trondheim, jag har sagt upp lägenheten och sagt upp mig från jobbet och även kärleken har jag valt att avsluta. som ni kanske förstår har det varit psykiskt jobbiga beslut, men vet ni vad? jag är så stolt över mig själv och jag ser inte på mig som någon som ger upp. jag ser mig som en 20åring som känner mig själv, vet vad min kropp klarar av och någon som vet vad som är värt och inte värt. jag är stolt över mig själv och jag vill att ni som läser den här texten också ska vara det, men oansett vad ni har för åsikter så är jag säker på det här valet och jag är säker på mig själv. nu börjar ett nytt äventyr, nya utmaningar och framför allt ett liv som jag vill leva. äntligen får jag umgås med mina vänner, leva som jag vill leva som 20 år och faktiskt må bra. tack till mig själv, du är så himla bra linnea!

måndag 31 januari 2011

my konstantine

jag har insett att allting kan förändras på en sekund, men på en sekund kan saker och ting också falla på plats. det finaste man alltid har haft kan ena dagen betyda allt men så den andra kännas helt fel. att älska och att älskas kan göras på många olika vis, det tar sig i uttryck på olika sätt och det kan kännas annorlunda från dag till dag. men att jag älskar dig är fortfarande lika stort som det en gång var, det betyder fortfarande lika mycket som det gjorde första gången och det är någonting som varar för evigt. på vilket sätt jag än älskar dig, om jag gör det som vän, som pojkvän, som kusin eller som familjemedlem så menar jag det verkligen. för orden jag älskar dig är den finaste gåvan man kan ge en person och även om jag inte kan ge dig allt så kan jag ge dig den gyllene meningen för att sluta älska dig, det kommer jag aldrig göra.

fredag 28 januari 2011

katten är min enda vän på nätterna

jag har vänt på dygnet och det suger. jag har sovit till 12 varenda dag den här veckan eftersom jag har haft senvakt. idag fick vi iallafall in 55 kolli, döda mig tänkte jag men det gick bra iallafall, var sak har sin plats så att säga. imorgon ska jag börja med intervjuer, jag och rita ska försöka hitta en stjärna till 80% stillingen. jag är jävligt nervös, lite ovant att jag ska hålla i en intervju men känns kuul. mindre kul känns det att ligga vaken nu när alla mina vänner INTE är inloggade på facebook, jag har för lite att göra. ah, får väl leka med katten då. det är tur att jag har honom

tisdag 25 januari 2011

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel.. lev med det

nej tack, jag vill aldrig bli vuxen


dagen har varit helt okej på jobbet, lite folk men det är sånt man får räkna med. jag har pysslat med jente kläder hela dagen, gjort om lite väggar och så. wow vad stolt jag är över mig själv, visste inte att jag hade lite styling inom mig men se på fan, väggarna blev verkligen riktigt snygga. annars då? jo, jag åker hem, nöjd och belåten. möts av två feta räkningar i postlådan så 4300 till el, 2000 i mobil och 5200 till hyra av min lön, hejdå till ett liv den här månaden. så, deppad och irriterad lägger jag mig i soffan och ringer både mamma och pappa i förtvivlan, beklagar mig över att allting handlar om pengar och önskar mer än gärna att jag kunde fått vara liten igen. jag saknar hemma så mycket, jag saknar mina vänner som gör mig hel och jag saknar min familj. det suger att bli vuxen och just idag vill jag aldrig växa upp.

mamma - när jag kommer hem ska jag lägga mig i din famn och önska att jag var liten på nytt, iallafall för några dagar. det går väl bra? jag saknar dig

nu är jag så irriterad, deprimerad och förtvivlad över hur livet ter sig. jag förstår inte varför allting ska handla om pengar, vad livet går ut och vad det tjänar till att lägga 829482131 på räkningar varenda månad. godnatt

måndag 24 januari 2011

trött tjej

idag har det varit en sån där dag jag hellre hade velat ligga i sängen hela dagen än att jobba. det enda jag hade energi till på jobbet var allt pappersarbete så resten tar jag imorgon. det blev trots allt en bra dag om man fokuserar på omsättning, 50% över budjetten. weo! när jag kom hem från jobbet lagade jag lite mat, lekte med en galen katt och sen stupade jag i soffan och JAG VAKNADE NU?! 3,5 timme senare. nu ska jag dock äta lite kvällsfika och sen bänka mig framför prison break så på återseende!

söndag 23 januari 2011

jag är kär, på nytt




Det som händer just nu är alltid helt rätt, vi vet bara inte alltid varför

hej! på begäran av min kära pappa så tar jag upp bloggandet igen (han vill ha lite koll på mig) det har som ni kanske förstår hänt en hel del saker sen jag skrev sist så vart ska jag börja?

åre på nyår var helt underbart, att fira tolvslaget tillsammans med underbara vänner och sin pojkvän med 1283721 andra människor var en upplevelse i sig. utgången efter tolvslaget blev ett trångt men ack så festligt minne. stugan som vi bodde i var fantastisk, tack sara. dom andra dagarna gick i partytecken och bygget är ju tamefan det bästa av allt. en åre-resa är definitivt inbokad någon gång 2011.

jobbet flyter på som vanligt, vi har gått in i januari vilket är innebär NOLL kunder men det är bara att hålla ut med ett leende på läpparna. jag har funnit ut att kläder och jag inte riktigt går hand i hand så det är väl lite sisådär men en ärlig chans är det helt klart värt.

min älskade pojkvän har lämnat mig för ålesund och fiske. han tycker uppenbarligen att det är bättre att bo i en hybel på 10 kvadrat med sin bror istället för min underbara lägenhet på 55 kvadrat. sen föredrar han flera ton fisk istället för en hemmadag med mig, vilken stil va? nämen, det går bra. vi håller fortfarande ihop och det ska vi göra, vi ses till sommaren och framtiden är fortfarande vår.

nu när johan har flyttat så har jag ersatt honom med en helt underbar varelse, en liten kattbebis på 8 veckor har flyttat in hos mig så nu fylls dagarna med gos i soffan och sängen samt lite klös på händer och lek emellanåt.

det märks förresten att vi går mot ljusare tider, det regnar här konstant och det har inte heller varit minusgrader på en vecka, hur underbart? jag har mycket att se fram emot dom kommande månaderna, ett besök i älskade övik i februari, stockholm i mitt hjärta i mars och sedan kalifornien baby i april plus min födelsedag såklart.

sen har jag till och med hunnit planera hösten och vet ni vad som händer då? jo, en new york weekend med sanna och sen chill hemma hos henne i florida. sen får man ju inte glömma att jag även planerat in en thailand resa. 2011 kanske blir mitt år?