vi testar igen, igen och igen

jaha, nu hade jag väl tänkt att börja med det här igen för min kära familj tjatar så mycket om det hela tiden. så, vad gör jag nu förtiden? jag jobbar som sagt på Urban som 100% och allting går verkligen hur bra som helst. jag trivs på jobbet, har fantastiska arbetskamrater och allting är egentligen på topp. eller? ah, saken är väl den att jag börjar bli otroligt less generellt på Trondheim och det känns som att jag "kan" det nu. tanken är dock inte att göra någonting åt det nu utan bara kämpa på och tjäna lite pengar. för, nu ska ni få höra. min plan är att flytta hem till sommaren, jobba på älskade hatthyllan som jag för övrigt saknar så sjukt mycket och sen flytta till Australien hösten 2012. fett säger jag, vad säger du? puss nu

heart skipped a beat

vad innebär egentligen att känna någonting för någon annan? vad är det i kroppen som säger att nu, nu tycker jag om den här personen mer än bara vän. hur ska man känna det, hur ska man kunna skilja på känslorna och när är det rätt tid att berätta vad man känner? och attraktion, vad betyder det? är det när man bara måste ha personen i säng, är det när man fallit för ett par stora blå ögon, ett leende som smittar av sig eller för en personlighet? det är så svårt sånt där, att hitta det där ordet som förklarar ett sånt stort begrepp som känslor. vad är som får människor att känna någonting för just den där personen, vad är det som driver människor att utsätta sitt hjärta för någonting som i längden, eller kanske direkt skapar smärta och frågetecken. jag är medveten om att människor kommer och går i sitt liv, vissa lämnar fotspår, vissa förblir speciella medan andra bara kommer in och så går ut. men dom där personerna, dom där som verkligen lämnar någonting, som sätter sig på näthinnan, som stannar i ens tankar och som får hjärtat att klappa två gånger istället för en, vad gör man med dom? jag antar att man får bestämma själv, man måste nog bestämma själv, ta ett val som kanske påverkar en positivt eller helt enkelt ett val som gör hjärtat ledsen. men om man försöker se det från båda sidorna så har man egentligen ingenting att förlora. bara sitt eget hjärta eller att vinna någon annans. det kanske är värt det, vem vet?

när man stänger en dörr, så öppnas en annan

jag har kommit på en sak, ingen där hemma (förutom mina allra närmaste vänner) vet vad jag pysslar med om dagarna. men en snabb liten update da. jag sökte alltså jobb på urban, en street butik som skulle öppna på en galleria lite utanför stan, men jag fick det inte. jag fick dock någonting så mycket bättre, nämligen 80% på urban mitt i stan. jag jobbar alltså just nu i en butik där vi säljer skor i tusen olika märken, klockor, jeans och överdelar. det skiljer sig rätt mycket från carlings eftersom det är en ren street butik med massa externa märken och eftersom skor är vår största inkomstkälla så är det en hel del saker att lära sig. jag trivs dock som fina fisken i vattnet och älskar varenda dag på jobbet. jag är alltså biträdande butikschef och skoansvarig på den butiken och för stunden så kunde det faktiskt inte bli så mycket bättre.

sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead

ibland är det bara väldigt svårt att förstå sig på världen och allt vad det innebär. det är svårt att räcka till i alla relationer som man har byggt upp att man någon gång faktiskt ställer sig frågan om det är värt det? såklart är det värt det, alla gånger om, varenda dag, hela tiden. men när man inte får det man tycker att man förtjänar så tappar man energi, man tappar tron på vänskap vilket ofta leder till smärta. att tvivla på vänskap, det gör ont. att tvivla på betydelse och kärlek, gör ännu ondare men att bli besviken, det gör ondast. jag önskar av hela mitt hjärta att jag alltid kunde räcka till, att jag alltid kunde vara där för dom som behöver mig, att jag alltid hade möjligheten att dela skratt, gråt och smärta med mina närmaste. men jag önskar lika mycket att alla dem kunde finnas där för mig för jag behöver det lika mycket. man kan dock inte få allt man vill ha, man kan heller aldrig bli nöjd om man förväntar sig ett mirakel men det enda som faktiskt skulle förgylla mina dagar hade varit om alla människor, i hela världen vågade visa kärlek, öppet. som något fint och värdefullt, som någonting som aldrig aldrig kan gå sönder. för kärlek, vänskap, relationer, allt som har betydelse är som blommor, som då och då behöver vattnas för att veta att just den lilla blomman, just den röda rosen, är viktig.

för dig.

vi kommer alltid ha oss själva

att komma någonstans i livet, vad innebär egentligen det? är det när man har flyttat hemifrån för första gången, är det när man fått sitt dröm jobb eller är det så enkelt när man inser att man har kommit långt med sig själv? för mig handlar det iallafall om att komma någonstans med sig själv, för mig handlar det om att våga utvecklas, vilja utvecklas och framför allt göra det. många skulle säkert sagt; linnea, du har ju gjort någonting med ditt liv iallafall, du har flyttat, fått ett nytt jobb, träffat nya vänner och så vidare. men vadå? jag skulle aldrig kunnat göra detta om jag först och främst inte kommit långt med mig själv. jag skulle aldrig varit där jag är idag, om det inte hade varit för att jag inte ville själv, jag skulle aldrig vågat ta dom avgörande valen om det inte hade varit för att jag trodde att det var bäst för min egen skull och jag skulle framför allt inte träffat så mycket nya människor om det inte hade varit för att jag haft modet till att bju på mig själv. i grund och botten handlar allting bara om sig själv, det är sinnessjukt skrämmande när man tänker på det och det är väldigt jobbigt när man inser att man alltid måste vara vän med sig själv. när man har fått det klart för sig själv, att man vad som än händer, vart man än befinner sig i livet, om man ligger i fosterställning på golvet eller om man dricker en öl i solnedgången på någon paradis ö så har man alltid sig själv. man måste våga älska sig själv, man måste våga se sina brister, man måste vilja utvecklas och man måste vilja vara något. för, hur man än vrider och vänder på det så är man viktigt, man gör skillnad i människors liv och man har betydelse. det handlar bara om att våga tro på det och komma ihåg att - vi kommer alltid ha oss själva

sagan om trondheim

alla ni där hemma som jag inte har hunnit prata med undrar säkert hur jag mår, hur jag har det och hur allting känns. så för att reda ut lite frågetecken så ska jag nu berätta en lycklig historia. för det första så har jag helt seriöst aldrig varit så glad som jag är idag. trondheim är allting jag hade vågat hoppas på och lite till. jag bor i en helt fantastisk lägenhet mitt i staden, jag bor tillsammans med en underbar tjej och ja, vad mer behöver jag säga? jag slutar på Carlings om 8 dagar och självklart känns det lite vemodigt men egentligen inte eftersom jag befinner mig i livet, på exakt den plats jag vill befinna mig på just nu. jag har förresten varit på intervju idag och skulle jag få det skulle en dröm gå i uppfyllelse, så håll tummarna för mig är ni gulliga. så, lite uppdaterad hoppas jag att ni blev och det går absolut ingen nöd på mig

att dansa men att inte dansa vidare

det är konstigt sånt där, kärlek. det är omöjligt att förstå sig på och det är slöseri med tid att förstå sig på den andra personen. det går aldrig att förklara heller, hur det känns, varför det känns och vart i kroppen det känns. egentligen handlar allting bara om ett spel, ett katt-och-råtta-lek och är man råttan i leken så är man dömd att misslyckas. men av någon anledning så måste man bara spela med. man försöker iallafall att spela med så gott man kan, spela svår, vara kostbar och framför allt intressant. men kärlek gör en konstig, kärlek får en att agera annorlunda, det får liksom en att tappa förståndet helt och hållet, ibland. jag har bara insett att är man glad i någon så måste man acceptera det, man måste lägga stoltheten åt sidan och agera, för att på så sätt få ett ja eller nej. ett nej är jobbigt, ja men det är tio gånger bättre än att gå runt och undra. det är jobbigt att erkänna det, att faktiskt tillåta sig själv att vara intresserad av någon, men jag just nu så är jag så illa tvungen att göra det. fuck, jag förlorade