torsdag 24 mars 2011

att dansa men att inte dansa vidare

det är konstigt sånt där, kärlek. det är omöjligt att förstå sig på och det är slöseri med tid att förstå sig på den andra personen. det går aldrig att förklara heller, hur det känns, varför det känns och vart i kroppen det känns. egentligen handlar allting bara om ett spel, ett katt-och-råtta-lek och är man råttan i leken så är man dömd att misslyckas. men av någon anledning så måste man bara spela med. man försöker iallafall att spela med så gott man kan, spela svår, vara kostbar och framför allt intressant. men kärlek gör en konstig, kärlek får en att agera annorlunda, det får liksom en att tappa förståndet helt och hållet, ibland. jag har bara insett att är man glad i någon så måste man acceptera det, man måste lägga stoltheten åt sidan och agera, för att på så sätt få ett ja eller nej. ett nej är jobbigt, ja men det är tio gånger bättre än att gå runt och undra. det är jobbigt att erkänna det, att faktiskt tillåta sig själv att vara intresserad av någon, men jag just nu så är jag så illa tvungen att göra det. fuck, jag förlorade

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar