att vilja växa och att faktiskt göra det

vem är huvudperson i ditt liv? är det den där personen som fått dig att må bra, som fått dig att le och som fått dig att orka vidare varenda jobbig dag? är det din vän som alltid funnits där för dig, som hållit i ett paraply över ditt huvud när det regnat och som spenderat timmar på krogens toalett när du för fjärde helgen irad druckit för mycket alkohol? eller är det din mamma, som har lärt dig att gå, som hämtat dig sent på nätterna när du varit för liten för både moped och bil och som varit din förebild sen dagen du bestämde dig för att se världen för första gången? det är en enkel tanke och en väldig lockande, att faktiskt överföra ansvaret på människor i din omgivning hade varit så enkelt och skönt. men människor kommer och går i ditt liv, så vem är det egentligen som består? jo, den dagen du har lärt dig att det är endast du själv som är huvudrollen i ditt liv så har du kommit långt, det är bara du som kan ta dom avgörande valen och det är faktiskt bara du som har hela ansvaret. hur svårt det än känns att vinna kampen, hur svårt det än känns att kliva upp klockan 07.00 på morgonen när du endast sovit några få timmar och hur svårt det än känns att göra ett val, som du vet kommer att påverka din framtid så måste du göra det. du måste ta kontrollen över ditt liv, för det är du som ska leva livet och inte livet som ska leva med dig, du är så illa tvungen att iallafall försöka stå på egna ben. för när personer vänt dig ryggen, när dom kommit in i ditt liv och lämnat så djupa spår i både hjärta och själ så är det faktiskt bara du som bestämmer hur mycket det ska få påverka dig, hur långt du ska falla och om det ens är värt det? människor finns runt omkring dig för att stötta dig, för att du ska ha någon att luta dig mot när natten tränger sig på och när sorgen i ditt hjärta är för stor för ditt eget bästa. dom finns där för dig, för att dom tycker att du förtjänar allt och lite till, för att dom tycker att du är en fantastisk människa och för att dom vill hjälpa dig. men, längs vägen får du inte glömma ditt eget värde, vare sig du vill eller inte så måste du faktiskt växa upp, inse att du är underbar och att du har kontrollen. och ju snabbare du gör det, desto bättre gör det dig. i längden