jag saknar något jag inte längre har, en trygghet

förhållande i 3 år, en och samma kille i nästan 4, hopplöst förälskad, kärlek vid första ögonkastet och ordet älska var för litet. till att avsluta det, vara ensam, inte ha någon, och släppa taget om tryggheten. det är en fruktansvärd omställning, det är jobbigt och det är framför allt tråkigt att det faktiskt kan bli så. jag saknar att ha någon, att ringa någon, att luta huvudet mot någon, att älska och att älskas. idag är en sån dag helt enkelt men jag accepterar det, bara att finna sig i nuet och lägga tankarna på allting annat underbart i livet. men jag saknar det, just idag.