jag vet inte riktigt vad det är med mig nu förtiden, vad som har fått mig att faktiskt känna så här och hur man uttrycker allting jag har inom mig. det enda jag vet är i allafall att jag är så otroligt lycklig, till och med lycklig med ett stort L. det är som att det är en clown som gör roliga miner framför mig hela tiden, vart jag än går för jag kan aldrig sluta le, jag vill aldrig sluta le. jag är så sinnessjukt glad och för första gången är jag det på mina egna ben. jag står med båda fötterna på jorden och jag står stadigt, tror inte ens en orkan skulle kunna blåsa omkull mig heller. det känns som att jag spelar fotboll mot livet, och jag gör mål, efter mål, efter mål hela tiden, jag vinner och utklassar livet. jag står högst upp på prispallen och tänker, det här är bara min förtjänst att jag står här och det är det tamefan också. jag har bara mig själv att tacka och tacka mig själv, det gör jag varenda dag.
förstår ni hur det känns? som sagt, det är svårt att förklara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar