det känns inte alls roligt att skriva det här, det gör ont i hjärtat när jag inser att jag inte kommer hinna säga hejdå åt mina älskade vänner i USA. men nu är det såhär att lägenheten som jag fick först, den går inte att bo i så jag har tackat nej. en annan lägenhet som jag ringde på fick jag inte heller och igår berättade Anne att dom behöver ha dit mig nu, jag måste hinna lära mig allting innan jul och visst, jag förstår dom helt och hållet. jag vill ju också åka dit, börja jobba och komma igång men jag vill ju inte åka innan mina vänner kommer hem. nu har jag fått tag på en lägenhet på 45 kvadrat som påminner om en gammal fjällstuga (men den kan bli mysig) som jag bara måste tacka ja till. det får bli mitt första hem men väl där så kommer jag söka nya lägenheter för det kommer inte vara mitt permanenta boende. jag har längtat så otroligt mycket på att få flytta härifrån men nu när det är så nära så skrämmer det mig. att trycka hål på trygghetsbubblan, flytta från min familj och mina vänner kommer bli jobbigare än vad jag någonsin trodde att det skulle bli. tårarna bara rinner, det gör ont i hjärtat och jag är rädd. rädd för att inte klara av uppgiften jag har fått och att lämna all min trygghet. det är så jävla mycket känslor på en och samma gång.
ebba, du ska fortfarande flytta till mig och du får flytta när du vill för jag måste ha dig där. elin, du ska också flytta med för att jag behöver dig. johan, du har helt enkelt inget val för du får inte lämna mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar